Det var verkligen en intressant läsning att läsa den släktkrönika min mormors morbror skrev 1963!

Det var både en berättelse om det han hört sina föräldrar berätta och ett tidsdokument över honom och hans människosyn. Han hyllade dygdiga kvinnor, men de som inte växt upp på en gård hade han inte mycket för, de var inte kapabla till mycket gott enligt honom. Det känns inte roligt att läsa, och det är svårt att veta hur mycket särskilt en kvinna hade för del i att hennes man söp bort gården. Mannen hade nog störst ansvar själv, om du frågar mig… Hennes bröder räddade dem i alla fall och köpte en ny, om än mindre gård, åt dem.

Eftersom min mormors morfar Anders Kihlman var sadelmakare på Göteborgs hästspårvagnar så googlade jag lite för att se om det stod något mer om hur hans liv kan ha varit. Jag hittade då en artikel skriven av en Rolf Simonsson (som tyvärr inte finns kvar online) där han skriver om hästspårvagnarna i Göteborg. Han nämner då att det år 1900 (när Anders jobbade där) bara fanns en sadelmakare! Det bör ju betyda att han har gjort alla seldon som eventuellt finns bevarade! En hisnande tanke!

Jag har besökt spårvagnsmuseet och vet att jag sett och fotat en hästspårvagn, men minns inte om det var några seldon med den eller ej. Googlade bilder och hittade bl.a. den för detta inlägg och ser där att det verkar vara så som Anders son Gustaf beskrev – varje seldon var utformat individuellt för att passa just den hästen! Ett fantastiskt hantverk! Vore så roligt att se något han gjort!