En skör länk

När jag växte upp visste jag inte så mycket om min mormors farfars mor. Mormor och hennes syskon berättade att hon hade blivit änka tidigt och att hon drev ett bageri i Landala i Göteborg, antagligen i huset på Hantverkaregatan 4 som sonen Carl Landgren ägde.

Det var egentligen inte förrän i våras som jag började forska på hennes och maken Andreas Anderssons historia. Honom visste jag ingenting om, bara att han dött ung. På något sätt hade jag fått för mig att det skulle vara svårt att följa dem vidare. Kanske har tidigare utmaningar i Göteborgs stad på senare delen av 1800-talet avskräckt mig…

Jag gjorde en hel del under vår och sommar, kom flera generationer bakåt på både Maria och Andreas (de var från Hålanda, Älvsborgs län), Men så hände det som inte får hända. Min dator la av och jag hade ingen säkerhetskopia på detta arbete. Suck.

I normala fall brukar jag dela alla släktforskningsframgångar med min pappa, som också släktforskar, men detta ville jag av någon outgrundlig anledning ”göra klart” först. Dumt. Väldigt dumt. Klar blir man för övrigt aldrig med släktforskningen – det finns alltid mer information att hitta någonstans!

Idag tänkte jag ta tag i det där, jag minns ju en del av historian och vill gärna ha den fullständig. Jag började med Andreas Anderssons föräldrar, men fastnade sen för min mormors farfar Carl Johan Landgrens syskon. Jag visste att han haft tre äldre syskon som dött innan han föddes. För att hitta dem använde jag Arkiv Digitals register ”Befolkningen i Sverige 1860-1947” Helt plötsligt hittade jag två systrar till!

Under eftermiddagen såg syskonskaran ut så här i mitt släktforskningsprogram Gramps:

Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina och Carl.

De jag då hade dödsdatum på (Alfred, Alfred och Sofia Josefina) dog alla när Maria var gravid. Det måste ha varit fruktansvärt! Ett liv försvinner när ett annat är på väg. Döttrarna Maria och Anna Brita levde samtidigt. De finns med i samma husförhörslängd (Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 60 / sid 54). Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på varför tre barn dör under moderns nästa graviditet. Om det finns en gemensam förklaring, vilket ju inte är säkert eller ens troligt, så funderar ju jag som långtidsammare om det har med amningen att göra. Ofta sinar mjölken under graviditeten. Kanske ville de inte äta annan mat, var allergiska (celaki?) och fick inte behålla tillräckligt med näring eller så blev de sjuka lättare när antikropparna från mamman försvann. Det är självklart omöjligt att veta, men jag kan inte låta bli att fundera.

Jag tyckte att det såg ut som om familjen flyttade till Domkyrkoförsamlingen 1850. Men där hittade jag dem inte, eller rättare sagt jag hittade inte ens vilka böcker jag skulle leta i. Det fanns varken inflyttningslängd eller husförhörslängd att leta i. Jag frågade i Släktforskningsgruppen på Facebook, men där hann ingen hjälpa mig med mer än uppmuntran innan jag hittade dem själv! De fanns kvar i Hospitalsförsamlingen, på ”Danske Wägen”.

Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 86 / sid 80

Där hittar jag tre döttrar till! Ett tvillingpar och en liten med nästan samma namn som en bortgången storasyster.

I dödboken ser det ännu mer tragiskt ut. Där blir det så tydligt hur tätt barnen dör. Fyra av dem finns med på samma sida i dödboken. Jag har markerat dem, men jag ber om ursäkt för hur oraka linjerna är. Får öva på det!

Över sommaren 1853 har de fyra döttrar, sen mister de dem en efter en 1853, 1854, 1856, 1857 (flicka född 1855), 1858! Sen mister de en tös till innan Carl Landgren föds. Då är Maria 42 år gammal. Jag har svårt att tänka mig att hon trodde att han skulle bli vuxen, men jag vill tro att hon hoppades – för då blev hennes förhoppningar besannade! Glädjen över att Carl fick leva ett långt liv och fick stor familj måste ju ha varit stor!

Hela syskonskaran: Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina, Carolina Wilhelmina, Anna Britta Hedvig, Sofia Josefina och Carl.

Åtta barn föds och dör innan min anfader Carl Landgren föds. Åtta. Det visar hur otroligt skör min livslinje är – om han dött ung, som alla sina syskon, så hade jag inte funnits! Det gäller ju alla våra anor, men det blir så otroligt tydligt när man ser det så här!

Detta visar också hur hög barnadödligheten varit för inte så jätte längesen här i Sverige. I vårt fina Göteborg. Man förstår att omständigheterna måste varit svåra. Jag vet inget om hur Andreas var som person, bara att han dog i cancer 63 år gammal. Maria levde som änka i 30 år efter det. Hon måste ha haft en otrolig drivkraft som efter alla svåra år skapa sig ett liv för sig och sin son och göra något gott (i dubbel bemärkelse) för sin nya hemstad!

Hoppas att du gillar denna typ av berättelse! Önskar att jag hade haft någon bild på Maria, men om det finns någon bevarad så finns den tyvärr inte här. Hoppas kunna hitta någon, nån dag!

Allt gott!

Lisa

3 kommentarer på “En skör länk

  1. Pingback: Källor och livet som torpare i Hålanda | Hur ska jag släktforska?

  2. Pingback: Klurigheter | Hur ska jag släktforska?

  3. Pingback: Årsutvärdering 2019 | Hur ska jag släktforska?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: