På väg hem igår satte jag på P4 Dalarna som är min favoritradiokanal. Där hörde jag afrikanska trummor och kunde aldrig tro att jag skulle bli så tagen av det som kom sen.

Det var musikern Anna Ihlis som berättade om sin låt Röd som ska spelas i Falun på Internationella Kvinnodagen på söndag.

Den är skriven till hennes mormor, som tvingades gifta sig i en röd klänning eftersom hon inte var oskuld.

Nu är ju den tanken befängd, att sexualiteten skulle hängas ut så på det sättet!

Men, sen säger hon det som är så otroligt mycket mer befängd, och det är ju att ingenting skulle synas på mannen. Han fick vara lika bröllopsfin som alla andra män. Hon fick ta hela skammen!

Jag måste pausa lite. Andas.

Jag har aldrig tänkt på det förut ur ett jämnstäldhetsperspektiv.

Det skäms jag för idag.

Min pappas fina faster Greta gifte sig i en blå klänning eftersom hon väntade deras dotter. Det har jag alltid bara accepterat. ”Det var så på den tiden.” Och visst var det så, men det var ju vansinnigt att hon fick ta hela skulden om de var två om saken!

Jag vet att farmor berättade att hon var väldigt rädd för att bli gravid innan vigseln. Hennes väninnor var mer vågade men farmor och farfar väntade, för att slippa det stigma som skulle komma av en sådan graviditet.

Det finns så otroligt mycket att tänka på när det gäller det här. Idag vill jag att vi alla tänker lite extra på våra anmödrar och vad vi kan göra för att öka jämnställdheten i vår egen tid, både här och runt om i världen!

Allt gott!

PS. Jag hade tänkt ha med både Greta och Johns bröllopsbild och farmor och farfar. Tyvärr hittar jag ingen av dem just nu. Får lägga in dem senare!

Tänk er en bild av vackra människor i mörk klänning och en med vackra människor i vit klänning… DS.