Jag vet att frågan är kontroversiell, men jag vill dela med mig av mina tankar om det. och det blir långt. Häng med, om du vill, om inte så gör något annat med din tid! Jag är inte ute efter debatt!

Detta är något jag funderat på länge egentligen, men det har kommit i mina tankars framkant nu när vi hör mycket om mordet på George Floyd och BlackLivesMatter-rörelsen.

Min första tanke var att jag inte skulle skriva om det här. Även om vi har rasism i Sverige, och många förutfattade meningar om människor som på något sätt är olika gentemot vår egen självuppfattning, så kan vi aldrig jämföra oss rakt av med situationen i Nordamerika. Deras historia är så mycket mer infekterad än vår. Vi har vår historia när det gäller samer, judar och romer, och den är inte vacker. Även i vår nutid så finns det många orättvisor p.g.a. ursprung och tillhörighet. Men det går inte att jämföra!

Först sållade jag mig till dem som skrev “All lives matter” på Facebook, för alla liv är viktiga! Det är inte ok att en enda människa dödas, inte av polisbrutalitet eller NÅGOT annat!

Jag såg att vänner skrev att BlackLivesMatter var någon form av vänsterpropaganda. Jag läste inte artiklarna (vilket jag kanske borde gjort, de kanske inte var så populistiska som rubriken fick mig att tro). Det är mycket möjligt att många av dem som protesterar har vänstersympatier, men gör det att bara de får stå upp för att de som blir diskriminerade ska få rättvisa? Har de ensamrätt på människorättsfrågor? Svart på det är självklart: Nej!

Vi har alla en rättighet, möjlighet och enligt min åsikt en skyldighet att stå upp för rättvisa för minoriteter, såsom färgade, i USA och här! Sen är det en lika stor självklarhet för mig att våld och skadegörelse etc inte hör hemma i en sådan protest. Det hjälper inte. Inte heller att äventyra sin egen eller andras liv och hälsa genom att trotsa de restriktioner som finns p.g.a. Covid -19 pandemin.

Det som fick mig att verkligen förstå varför det är viktigt att säga Black lives matter, och inte bara All lives matter var detta citat som dök upp i mitt Facebook flöde. Jag skriver en översättning här:

Därför vill jag nu skriva: BLACK LIVES MATTER!

Så, varför skriver jag om det här?

Jag har blivit utmanad av flera av de entreprenörer och underhållare jag följer. Många har skrivit om det på sina bloggar och i sina nyhetsbrev. Dem jag har påverkats mest av var

1 Mamman som fick frågan från sin 6 åriga dotter om hennes pappa med afrikanst ursprung också skulle dö nu.
Jag han inte ens föreställa mig den känslan,
2 Pat Flynn Entreprenör och podcaster från San Diego, USA som stängde av allt han (och hans team) gjorde för att läsa på om rasism, och öppnade sedan upp för afroamerikanska entreprenörer att berätta om den rasism de möter i sin vardag och företagande. Lyssna på det här.

3 Detta klipp från Late late show med James Corden och hans side kick Reggie. Starkt är ett understatment!

Vad har då detta med släktforskning att göra?

Oj. Det var inte lika lätt att svara på som jag trodde.

I USA finns ju etnicitet med i folkräkningarna så det är ju en tydlig koppling där, men om man inte forskar på afroamerikaner i USA, på vilket sätt påverkas släktforskning av rasism?

På något sätt känns det ibland som om allt med släktforskning hänger ihop med sådant som rasism grundar sig i – genetiskt ursprung. Vi letar efter (oftast i alla fall) vårt genetiska ursprung – vart våra drag och förmågor/egenskaper kommer ifrån, vi vill veta hur just vi hänger ihop med historien och den kultur som format oss, oavsett om vi lever i den eller ej.

För egen del har jag känt att jag bara kan vända mig till människor med svenskt ursprung eftersom det är där min kunskap finns. Jag har känt mig väldigt begränsad i det. Som när en kompis och jag skrev om hennes sydeuropeiska släkt och vi båda konstaterade att det vore ett väldigt svårt projekt att reda ut, just på grund av hennes pappas ursprung. Det kändes inte bra, men samtidigt så handlar det ju om min kunskap, och om den exceptionellt lättforskade folkbokföringen i Norden som gör det så lätt att forska här. Men det känns ändå lite rasistiskt.

Jag har på senaste arbetat fram en bröllopspresent till de bröllop som faktiskt blir av i sommar. Tänkte fråga de vänner och bekanta som gift sig i sommar om de hade velat ha ett sådant (som en mini-marknadsundersökning), men så insåg jag att de alla hade utomeuropeiskt ursprung där jag inte hade haft en aning om hur man forskar. Det är kanske möjligt att hitta något, men inte lätt!! Så jag frågade inte ens… Är det rasistiskt?

Alltså, egentligen vet jag ju att det inte är rasism. Jag vill ju ingen illa med att jag har börjat med min egen släkt och därmed bygga upp en kunskapsbas kring det. Jag kan lära mig att forska i andra länder. Har redan börjat med USA, Kanada och Norge! 🙂

Det är väl så att bara tanken på att släktforskning skulle kunna användas till rasism ger en väldigt dålig smak i munnen. Det känns obehagligt! Det är också anledningen till att jag har undvikit att DNA-testa mig i släktforskningssyfte. Bara tanken på att det skulle kunna användas mot mig eller andra får mig att inte vilja vara en del av det.

En annan sak jag vill “stata” här, förutom att BLACK LIVES MATTER är att släktskap handlar inte bara om gener! Det är så mycket mer! Det är vår familjehistoria, det vi har med oss hemifrån, vårt historiska ursprung!

Jag lägger ingen moral eller tanke i om folk vill forska i sina biologiska släktlinjer eller de linjer som de växt upp med, eller båda!

För att sammanfatta detta långa inlägg så kan jag konstatera att: Släktforskning skulle kunna användas i rasistiska syften, men , det gör det inte rasistiskt per definition! Bra saker används i dåliga syften, men det gör dem inte dåliga i sig!

Allt gott

Lisa

PS. Anledningen till att de flesta bilder i detta inlägg visar träd är att visa att alla vi olika träd har våra egna rötter, men kan samexistera utan problem!