Allahelgona och halloween – vad ska man fira?
Halloween är ju en högtid som smugit på oss de senaste åren och blivit allt mer viktigt, särskilt för barn. Att klä ut sig och äta mer godis än vanligt är ju jättekul!
Även affärerna jublar över en högtid till att sälja dekorationer och krimskrams för! Hur mycket pengar kan man tjäna på kransar och ljus, liksom? Inte mer än man kan på dekorationer och utklädningskläder, skulle jag tro…
“Halloween anses av vissa ha uppstått i samband med kelternas kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och sedvänjor så som höstblot. Eftersom vikingarna kom att bli den härskande klassen under flera hundra år i vissa områden av de brittiska öarna är det högst troligt att vikingarnas kultur påverkade kelterna så pass mycket att de anammade delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot. … Samhain firades när skördesäsongen var slut och vinterhalvåret började den 31 oktober. Tron hos kelterna var att osynliga krafter var i rörelse och att de dödas själar kunde återvända till jorden under natten till halloween.”
Wikipedia
Själv har jag valt bort Halloweenfirandet, trots evinnerligt tjat från barnen (fast jag hade nog lovat att det skulle ha fått vara utklädda på förskolan/fritids idag, men det försvann bort med förkylningen vi sveptes in i i veckan.
Men i år känns det speciellt. När livet är som det är just nu så famlar vi efter glädjeämnen och traditioner. Att få skapa gemensamma traditioner med familjen är viktigt, oavsett om det kan ske fysiskt tillsammans eller digitalt med videosamtal.
Att folk köper mer Halloweenpynt än vanligt förvånar mig inte – vi vill göra så mycket vi kan när det är så mycket vi inte kan göra!
Men jag vill också gå till kyrkogården och tända ett ljus.
Jag bor långt borta från mina fädernegravar, så dem kan jag inte besöka, men jag kan gå till kyrkan här i byn och lyssna på orgelmusik (det är till och med en gudstjänst för 45 besökare) och lägga en blomma vid minneslunden.
Denna Alla helgons dag blir också annorlunda för mig eftersom jag nyligen mist två vänner i cancer. Båda hade kämpat länge mot sjukdomen, men det är ändå ofattbart att de inte finns med oss längre.
På tal om fädernegravar så skickade pappa några bilder från kyrkogården i min morfars hemby igår. Jag hade bett honom maila några bilder som han hade i arbetsrummet, men han sa att det nog skulle gå snabbare att göra en utflykt till kyrkogården än att leta bland alla tusentals bilder där hemma! 🙂
När Alfred Petterssons äldsta dotter Esther gick bort efter en lång kamp mot tuberkulos, 36 år gammal köpte han en stor familjegrav och betalade för den “för all framtid”. Sedan dess har han själv, hustrun Josefina, döttrarna Anna och Rakel (vars kistbegravning jag minns), barnbarnet Aina Crona och hennes man Hugo begravts i samma grav. På Rakels begravning minns jag att vi sjöng “Mötas och skiljas är livets gång – skiljas och mötas är hoppets sång!” Det är en varm tanke!
Kanske är det det som är huvudsaken med allhelgonahelgen, att minnas och glädjas, men också hoppas få erfara det som ligger i framtiden!
Allt gott!
Lisa
PS. Vill du ha hjälp att hitta var en släkting är begravd? Läs mer här: Hitta graven.
