Julfrågor

Vilka firade du jul med när du var liten?Mamma, pappa, brorsan, mormor och morfar i mitt föräldrahem. Varannan jul var farmor med oss, varannan jul var hon hos min faster med familj.

Vad var din favorit mat på julbordet? Väldigt mycket!! Älskade julmat och hade inga problem med att äta rester hur länge som helst! Men skinka på vörtbrödssmörgås med russin i var nog största favoriten.

Fick du vara med att laga eller baka något till jul? Har du några minnen från det? Det enda jag minns är egentligen bara knäck och ischoklad. Knäcken tog en evighet och rann utanför formarna. Ischokladen skulle svalna alldeles för länge. Mitt godissug var större än mitt tålamod!

Vad var din favorittradition? Oj! Det är svårt att urskilja en sak! Julen var väldigt viktig för mig som barn. Självklart var julklapparna viktiga, och julmat och godis. En specifik sak jag minns var en kyrkformad speldosa i plast som spelade Stilla Natt. Den älskade jag att dra upp. Det var så stämningsfullt!

Foto: Stig Pettersson.

Brukade ni besöka släktingar och vänner kring jul? Ja! Framför allt umgicks vi mycket med mina morföräldrar som bodde utomlands stora delar av året. Tillsammans besökte vi äldre släktingar som på bilden ovan. Det var hos min morfars fastrar Rut och Rakel. De bodde tillsammans som änkor i ett hus i Olofstorp (nordöstra Göteborg). Jag, min mormor, mamma och bror, och morfar som tog bilden, var där och hälsade på minst en gång om året. Jag minns att jag tyckte mycket om det. De var en självklar del av våra liv. Att ha träffat flera släktingar tre generationer tillbaka har definitivt påverkat mitt släktintresse och min tidsuppfattning. En och två generationer bakom dem man träffar känns ju inte så långt, men då hamnar jag ju på tidigt 1800-tal! Det är fantastiskt!

Det är svårt att se på bilden, men över bokskåpet till höger hänger ett ovalt porträtt på en ung kvinna. Det var systrarnas mamma Josefina Eliasdotter. Det är rörande att se att dessa äldre kvinnor hade ett ungdomsporträtt på sin mor på väggen. Både porträttet och bokskåpet finns nu i mitt föräldrahem, och jag hoppas ärva dem.

Dessa julfrågor och några till finns att ladda ner här.

Nu önskar jag er alla en riktigt god jul!

Allt gott!

Foto: Kristina Paukshtite from Pexels .

Julen närmar sig med stormsteg. Idag när jag körde hem vid femtiden tänkte jag på hur ovanligt mycket trafik det var, särskilt kring köpcentrat. Tankar om stress kontra lugn i jul dök upp.

Min mamma, bror och jag. Foto: Elsie Pettersson.

Vill gärna uppmuntra till en lugn jul, men är rädd för att det blir ännu ett krav för den som är stressad. Hur får man då en lugn jul? Kanske att landa i vilka saker som är viktigast och välja bort resten. Kanske köpa mer färdig mat, eller kanske ha färre rätter som man verkligen gillar. Det samma med godis och kakor. Framförhållning är ju oxå bra, men det hjälper kanske inte att säga det nu.

För att hjälpa till lite på traven i nedvarvningen inför lugnet har jag skrivit ner några frågor om julen att ställa till äldre släktingar, för att få veta hur julen var när de var små? Vad åt de? Vilka träffade de? Minns de någon särskild julklapp? Det finns ju så mycket traditioner i julfirandet, det blir som en koppling till tidigare generationer. Det stärker banden till dem som gått före oss.

Ett praktiskt tips är att spela in samtalet med din släkting. Om de vill så kan du filma dem för att få med gester och minspel. Annars går det att spela in ljudet med vilken smartphone som helst. Sök på ”ljudinspelare” på din telefon eller i GooglePlay/Appstore. Sen är det bara att trycka igång och lägga mobilen på bordet och lyssna på historier du kanske aldrig hört förut. Kom sen ihåg att spara över ljudfilen i en backup nånstans. Skriv gärna ner viktiga historier också, och fråga mer så länge tid finns!

Att skriva ner sina egna julminnen, även om man inte känner sig så gammal, kan ju också vara ett sätt att varva ner inför ledigheten. Hur var det egentligen? Kommande generationer kommer att jubla!

Här finns Julens frågor att ladda ner gratis.

God jul och gott nytt år kära vänner!

Melissa i Allt för Sverige 2019, avsnitt 7

”If you know what your ancestors went through for you to be here – it makes it important not to waste your own life.” /Melissa, Allt för Sverige

Detta är så djupt!

Jag tror att det sammanfattar vad jag tror för och varför jag sysslar med släktforskning och att hjälpa andra att släktforska! Att veta vad som ligger bakom inte bara formar ens liv utan ger det också mening. Mening att kämpa vidare, mening att försöka göra saker bättre där andra misslyckats och mening att bli ett föredöme för generationer som kommer efter oss!

Citatet ger verkligen en utmaning till oss varje dag, för det vi gör varje dag, egentligen varje stund, är det som sammantaget blir ett liv.

För mig personligen blir det en utmaning att tänka på vad jag gör med min skärmtid. Skärmtid är ofta vila för mig, särskilt efter jobbet när barnen inte är här. Det blir mycket svtplay och youtube. Ibland är det informativt ibland underhållande. Inte helt dåligt, men hur jag använder min tid är viktigt. Hur jag använder mobilen är kanske ännu viktigare eftersom jag har den med mig i stort sett jämt den finns alltid där som tidsfördriv med spel och ”sociala” medier. Det gäller verkligen att hålla koll på hur man använder den tid man har och vad som är bra vila och vad som inte är det. Egentligen hade jag kanske behövt skriva dagbok som vila, eller diska till en podd istället för att lägga pussel på mobilen…

Jag vill ju också använda tiden till något produktivt, som att blogga till exempel, eller producera saker som hjälper folk att släktforska! Och det är på väg, jag lovar! Håller på att jobba med något som kan användas nu i juletid!:-)

Allt gott!

En släkttavla i present!

Wow vilken helg!

Jag skrev ju i torsdags att jag hade något hemligt på gång som jag inte kunde berätta. Men nu, nu kan jag berätta allt! 🙂

Det är nämligen så att min älskade storebror och största bloggsupporter, Per, firade sin femtioårsdag i lördags med öppet hus med massor av härliga vänner och släktingar! Det var verkligen ett fint och värdigt firande! Så passande!

I alla fall (jag kan skryta länge om min bror! ;-)), min present till honom var ett professionellt utskrivet släktträd. Det första vi någonsin gjort trots att vi forskat i över 30 år!

Det såg ut så här:

Jag hade beställt det hos ett lokalt tryckeri, Henningssons i Borlänge, och de hade gjort ett jättebra jobb! Jag fick affischen i ett papprör och istället för att slå in det som vanligt med presentpapper som slängs (brorsan är mycket miljömedveten) så klädde jag röret med bilder på äldre släktingar. Då blir det också lätt att veta vad det innehåller utan att behöva ta ut affischen. På rullen skrev jag ”Alla dessa som fanns – för att du skulle bli du!” För det är ju verkligen så – att alla de vi har bakom oss har format oss till de vi är nu!

Inslagen släkttavla med bilder av släktingar

Bilderna jag skrev ut hittade jag på pappas dator. Flera av dem som han skannat för några år sen, hade jag inte ens sett tidigare. Men det kommer jag nog skriva mer om en annan gång. En av bilderna var extra vacker. De hade klätt sig så fint (antagligen i ateljéns kläder) och flera såg charmigt bortkomna ut. Men det som slog oss var likheten mellan flickan på bilden och brorsans dotter! Det är fyra generationer tillbaka, men släktdragen finns där!

Bad brorsan att öppna paketet när två av tre kusiner med respektive var samlade. Det märktes att han uppskattade det! Det värmer! Verkar som om han blir mer och mer intresserad ju äldre han blir, men så är det väl med många… Kusinerna verkade också nyfikna! 🙂

Jag hade valt att skriva ut tavlan på ett A1, alltså 8 A4, men i efterhand blev det nog för lite för de 16 generationerna på pappret. Brorsan fick läsa det med ficklampan från mobilen! 😉 och då vet jag att jag troligtvis kan hitta några generationer till på vissa ställen. Alltså måste jag verkligen skriva ut något större nästa gång! Är det nån som vet om det finns en pappersstorlek som heter A0, eller får man bestämma storlek på något annat sätt? Ska också klura på om det går att fästa en släkttavla på en rulle, så att man lätt kan ta fram och lägga undan. Känner få personer där ett släktträd får plats någonstans på väggen till vardags. Kanske blir det något att pyssla med!

I efterhand har jag insett att mycket saknas på den tavla jag skrev ut, bland annat många vigseldatum. Det hade också varit roligt om vigselförsamling funnits med så att man kan se snabbt ungefär var folk bodde. Kanske något att kontakta Gramps- Project om. Det är deras program jag använder, mycket för att jag gillar deras grafiska utskrifter.

Ser fram emot att jobba vidare på projektet fysisk släkttavla!

Allt gott!

Ikväll är en intensiv kväll!

Jag har jobbat hela dan, stressat hem, deltagit i ett webbinar på Skatteverket, ätit framför Arvinge Okänd, diskat till nyheterna för att sen delta i ett webbinar om hur man tjänar pengar på podcasts med Smart Passive Income!

Spännande att lära sig mer! Får se hur det går framöver! 🙂

Och nej, jag tjänar inget på dessa länkar, än… 🙂

Allt gott!

PS. Förlåt för att jag inte skrivit så mycket på ett tag. Dels på grund av VAB men också för att jag har hållit på med något spännande som jag inte har gjort färdigt än… 😉 Mer kommer under eller efter helgen!

Idag fortsätter jag forska om Maria Eriksdotter född 1818 i Hålanda, som jag skrivit om tidigare här och här.

Som jag skrev häromdan så verkar inte hennes fars namn stämma i föddeboken, trots att den egentligen ska vara primärkälla. Att den inte är skriven nära hennes födelse blir troligt när jag idag av en händelse såg att hon, och ett barn till, var inskrivna (på rätt månad och dag) men 1817, alltså ett år innan de föddes! Det har jag aldrig sett förut!

Bildkälla: ArkivDigital.

Det betyder att boken skrevs i efterhand, och inte löpande. Att det tog över ett år att skriva in födda barn känns ju väldigt länge, och kan vara en anledning till att hennes fars efternamn verkar ha blivit fel. Intressant nog står de lite olika information på de olika sidorna. 1817 står det att Bodakärr ligger vid Werled och 1818 står det att pappan är torpare.

Bildkälla: ArkivDigital.

Jag följer familjen och syskonen och först ser det bra ut, hon har tre syskon, en storasyster, en storebror och en lillebror. Men så läser jag ”drunknad 31” Det knyter sig i magen.

Bildkälla: ArkivDigital.

Maria miste ju 8 barn innan hon fick Carl, min mormors farfar, och jag tänker ”Inte mera död!” Men så var det. Lillebror Anders drunknade 1831-07-21, nästan 8 år gammal, när Maria var 13 år. Det gör ont bara att läsa om det. Även om tonårslivet inte såg likadant ut som idag (minst sagt!) så kan man förutsätta att de biologiska förändringarna i hjärnan och kroppen bör ha varit liknande. Att då mista sin lillebror i den åldern måste ha satt spår.

Familjen var ju fattig, de var torpare, så deras liv var säkert inte problemfritt innan dess heller, men att tänka sig att mista ett syskon när man är 13 kan inte ha varit lätt!

Sen läser jag vidare på sidan och inser att även en lillasyster dött. Kjerstin, uppkallad efter modern, föds 1826-09-29 och dör 1827-12-27 i utsot (diarré). Ännu värre när det är mitt i helgerna, och att någon kunde dö av något så enkelt som diarré. Nu vet vi vikten av att dricka och få i oss lite salt för att häva diarrén, men kanske hade hon på grund av fattigdom inte så mycket motståndskraft. Det jag hörde om dieten i fattiga familjer under 1800-talet på Släktband ger inte så mycket hopp att stå emot någon form av sjukdom.

Maria får ytterligare ett syskon, Christina som föds 1831-04-19. Samma år flyttar Storasyster Johanna till Mellby.

Fortsättning på Marias och hennes familj kommer!

Allt gott!

Svensk släktforskningspodd

Googlade idag efter ”släktforskning podd”. Då kom Cognatus och Släktband upp. Cognatus har jag redan lyssnat på alla avsnitt, men Släktband har jag faktiskt inte lyssnat igenom helt. Varför har jag ingen bra förklaring på, men så är det.

Det första avsnittet jag såg beskrivet ikväll intresserade mig. Det handlade om prästen Kristian Torin som växte upp i en ryggåsstuga i södra Halland. Jag har tidigare ikväll berättat för en vän om Carl Landgren, hans mamma och deras ursprung. Hon växte ju upp i en backstuga i Bodakärr i Hålanda socken. Ryggåsstugor och backstugor är båda väldigt enkla torp med stampat jordgolv och kanske ett fönster och en eldstad.

Programmet var mycket informativt och jag lärde mig en hel om levnadsförhållandena under mitten och senare delen av 1800-talet. Det som förvånade mig mest var hur han beskrev mathållningen. Jag uppfattade det som gröt och välling fyra gånger om dagen, ibland bröd och ibland fisk (öring som de fångat med händerna). Körsbär och äpplen fick inte ätas utan skulle plockas och säljas för att få in kontanter.

Det känns skrämmande och det är svårt att förstå att en stor del av folket i vårt land levde så. De har format vårt land. Det är stort att så många av dem ändå överlevde!

Men mitt intresse för Kristian Torin slutar inte där. Jag kände igen namnet från början, men det trillade ner ännu mer när jag hörde att han jobbat som präst i Östads församling (Sjövik i Lerums kommun). Då slog det mig att det finns en koppling till min morfars släkt! Först trodde jag att han var morfars doppräst, men det stämmer inte. Han måste ha varit morfars fars konfirmationspräst och eller han och Annies vigselpräst. Måste kolla upp det i datorn.

Det var också roligt att höra att Kristian Torin uttalade sig negativt mot aga och positivt till kvinnors rätt att läsa och förstå Bibeln. Kanske var han inspirerad av Svenska Missionsförbundets kursgård Sjöviksgården som låg i Östads församling (där min morfars släkt var mycket engagerad).

Bild och geografi om Kristian Torin från Svenskt porträttarkiv.

Nu är det natten och jag måste sova.

Allt gott!

Uppdatering: Jag tänkte rätt, Kristian Torin var Kaleb Pettersson (min morfars far)s konfirmationspräst! Han konfirmerades i Östads kyrka, en bra bit hemifrån men antagligen hade det med Sjöviksgården att göra. Eller så var Kristian Torin en så känd och omtyckt präst att till och med ungdomar från Missionsförbundet ville konfirmeras hos honom! Eller i alla fall att föräldrarna ville det…

Klurigheter

Jag fortsätter forska på min mormors farfar Carl Landgrens anor. Jag skrev om hans syskon här och hur hans mamma verkar ha varit en väldigt stark kvinna som inte bara miste 8 barn innan hon fick Carl utan även drev ett bageri efter att hon blivit änka.

Maria föddes i ett torp i Bodakärr i Hålanda socken. I föddeboken står det så vackert skrivet att hon föddes 19/8 1818, dotter till Eric Svensson och Kerstin Johansdotter.

Utmaningen är att när jag kommer till husförhörslängden, så står det att Eric Svensson i Bodakärr är 60 år gammal, bräcklig och gift med en 54 år gammal Elin Larsdotter. Hm. Inte helt troligt att de skulle vara Marias föräldrar. Men, längre ner på sidan, som också ser ut att bo i samma torp eller möjligtvis en backstuga i närheten, finns en familj till. Föräldrarna heter Eric Pehrsson och Chirstin Johansdotter, och där finner vi Maria!

Ale-Skövde (P) AI:2 (1816-1823) sid 79

Så pappans namn i födelseboken verkar vara fel. Det är intressant eftersom man brukar kalla födde- och döddeböcker för primärkällor och inte sekundärkällor som husförhörslängder, scb-utdrag och andra avskrifter. Men jag kollade på en intressant föreläsning av Michael Lundholm om källkritik för ett tag sen och han pratade just om detta, att de vi kallar primärkällor kan vara fel. Man får helt enkelt väga in flera saker för att se vad som verkar troligast.

Allt gott!

PS. Fortsättning på Marias historia finns här.

Jag störde mig lite på att jag inte hittade kompisens kompis ”KZ”‘s farfar (han som var missionare) för ett tag sen. Det borde ju inte vara så svårt…

Jag hade ju hittat hennes pappa och farmor genom folkräkningar (Sveriges Befolkning 1985 och 1950), men ingen farfar. Jag letade efter honom på birthday.se, men inget napp där. Då sökte jag på farmodern i Sveriges Befolkning 1960, och där hittade jag farfadern! Men han var inte alls född i min morfars hemby Bergum, utan i Örgryte! Okej, bara att leta vidare på hur familjen hamnade i Olofstorp, och den stora frågan: om vi är släkt?

Jag letade länge och väl. Hittade flera gårdsnamn som jag kände igen, men på tre generationer hittade jag inga kopplingar. Så är det ibland. Eller ganska ofta. Men ibland är det tvärt om, som när jag fick en gammal kompis släktträd och insåg att vi inte bara var släkt på ett håll, utan två! Mer om det en annan gång! 🙂

Allt gott!

En skör länk

När jag växte upp visste jag inte så mycket om min mormors farfars mor. Mormor och hennes syskon berättade att hon hade blivit änka tidigt och att hon drev ett bageri i Landala i Göteborg, antagligen i huset på Hantverkaregatan 4 som sonen Carl Landgren ägde.

Det var egentligen inte förrän i våras som jag började forska på hennes och maken Andreas Anderssons historia. Honom visste jag ingenting om, bara att han dött ung. På något sätt hade jag fått för mig att det skulle vara svårt att följa dem vidare. Kanske har tidigare utmaningar i Göteborgs stad på senare delen av 1800-talet avskräckt mig…

Jag gjorde en hel del under vår och sommar, kom flera generationer bakåt på både Maria och Andreas (de var från Hålanda, Älvsborgs län), Men så hände det som inte får hända. Min dator la av och jag hade ingen säkerhetskopia på detta arbete. Suck.

I normala fall brukar jag dela alla släktforskningsframgångar med min pappa, som också släktforskar, men detta ville jag av någon outgrundlig anledning ”göra klart” först. Dumt. Väldigt dumt. Klar blir man för övrigt aldrig med släktforskningen – det finns alltid mer information att hitta någonstans!

Idag tänkte jag ta tag i det där, jag minns ju en del av historian och vill gärna ha den fullständig. Jag började med Andreas Anderssons föräldrar, men fastnade sen för min mormors farfar Carl Johan Landgrens syskon. Jag visste att han haft tre äldre syskon som dött innan han föddes. För att hitta dem använde jag Arkiv Digitals register ”Befolkningen i Sverige 1860-1947” Helt plötsligt hittade jag två systrar till!

Under eftermiddagen såg syskonskaran ut så här i mitt släktforskningsprogram Gramps:

Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina och Carl.

De jag då hade dödsdatum på (Alfred, Alfred och Sofia Josefina) dog alla när Maria var gravid. Det måste ha varit fruktansvärt! Ett liv försvinner när ett annat är på väg. Döttrarna Maria och Anna Brita levde samtidigt. De finns med i samma husförhörslängd (Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 60 / sid 54). Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på varför tre barn dör under moderns nästa graviditet. Om det finns en gemensam förklaring, vilket ju inte är säkert eller ens troligt, så funderar ju jag som långtidsammare om det har med amningen att göra. Ofta sinar mjölken under graviditeten. Kanske ville de inte äta annan mat, var allergiska (celaki?) och fick inte behålla tillräckligt med näring eller så blev de sjuka lättare när antikropparna från mamman försvann. Det är självklart omöjligt att veta, men jag kan inte låta bli att fundera.

Jag tyckte att det såg ut som om familjen flyttade till Domkyrkoförsamlingen 1850. Men där hittade jag dem inte, eller rättare sagt jag hittade inte ens vilka böcker jag skulle leta i. Det fanns varken inflyttningslängd eller husförhörslängd att leta i. Jag frågade i Släktforskningsgruppen på Facebook, men där hann ingen hjälpa mig med mer än uppmuntran innan jag hittade dem själv! De fanns kvar i Hospitalsförsamlingen, på ”Danske Wägen”.

Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 86 / sid 80

Där hittar jag tre döttrar till! Ett tvillingpar och en liten med nästan samma namn som en bortgången storasyster.

I dödboken ser det ännu mer tragiskt ut. Där blir det så tydligt hur tätt barnen dör. Fyra av dem finns med på samma sida i dödboken. Jag har markerat dem, men jag ber om ursäkt för hur oraka linjerna är. Får öva på det!

Över sommaren 1853 har de fyra döttrar, sen mister de dem en efter en 1853, 1854, 1856, 1857 (flicka född 1855), 1858! Sen mister de en tös till innan Carl Landgren föds. Då är Maria 42 år gammal. Jag har svårt att tänka mig att hon trodde att han skulle bli vuxen, men jag vill tro att hon hoppades – för då blev hennes förhoppningar besannade! Glädjen över att Carl fick leva ett långt liv och fick stor familj måste ju ha varit stor!

Hela syskonskaran: Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina, Carolina Wilhelmina, Anna Britta Hedvig, Sofia Josefina och Carl.

Åtta barn föds och dör innan min anfader Carl Landgren föds. Åtta. Det visar hur otroligt skör min livslinje är – om han dött ung, som alla sina syskon, så hade jag inte funnits! Det gäller ju alla våra anor, men det blir så otroligt tydligt när man ser det så här!

Detta visar också hur hög barnadödligheten varit för inte så jätte längesen här i Sverige. I vårt fina Göteborg. Man förstår att omständigheterna måste varit svåra. Jag vet inget om hur Andreas var som person, bara att han dog i cancer 63 år gammal. Maria levde som änka i 30 år efter det. Hon måste ha haft en otrolig drivkraft som efter alla svåra år skapa sig ett liv för sig och sin son och göra något gott (i dubbel bemärkelse) för sin nya hemstad!

Hoppas att du gillar denna typ av berättelse! Önskar att jag hade haft någon bild på Maria, men om det finns någon bevarad så finns den tyvärr inte här. Hoppas kunna hitta någon, nån dag!

Allt gott!

Lisa