En skör länk

När jag växte upp visste jag inte så mycket om min mormors farfars mor. Mormor och hennes syskon berättade att hon hade blivit änka tidigt och att hon drev ett bageri i Landala i Göteborg, antagligen i huset på Hantverkaregatan 4 som sonen Carl Landgren ägde.

Det var egentligen inte förrän i våras som jag började forska på hennes och maken Andreas Anderssons historia. Honom visste jag ingenting om, bara att han dött ung. På något sätt hade jag fått för mig att det skulle vara svårt att följa dem vidare. Kanske har tidigare utmaningar i Göteborgs stad på senare delen av 1800-talet avskräckt mig…

Jag gjorde en hel del under vår och sommar, kom flera generationer bakåt på både Maria och Andreas (de var från Hålanda, Älvsborgs län), Men så hände det som inte får hända. Min dator la av och jag hade ingen säkerhetskopia på detta arbete. Suck.

I normala fall brukar jag dela alla släktforskningsframgångar med min pappa, som också släktforskar, men detta ville jag av någon outgrundlig anledning ”göra klart” först. Dumt. Väldigt dumt. Klar blir man för övrigt aldrig med släktforskningen – det finns alltid mer information att hitta någonstans!

Idag tänkte jag ta tag i det där, jag minns ju en del av historian och vill gärna ha den fullständig. Jag började med Andreas Anderssons föräldrar, men fastnade sen för min mormors farfar Carl Johan Landgrens syskon. Jag visste att han haft tre äldre syskon som dött innan han föddes. För att hitta dem använde jag Arkiv Digitals register ”Befolkningen i Sverige 1860-1947” Helt plötsligt hittade jag två systrar till!

Under eftermiddagen såg syskonskaran ut så här i mitt släktforskningsprogram Gramps:

Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina och Carl.

De jag då hade dödsdatum på (Alfred, Alfred och Sofia Josefina) dog alla när Maria var gravid. Det måste ha varit fruktansvärt! Ett liv försvinner när ett annat är på väg. Döttrarna Maria och Anna Brita levde samtidigt. De finns med i samma husförhörslängd (Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 60 / sid 54). Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på varför tre barn dör under moderns nästa graviditet. Om det finns en gemensam förklaring, vilket ju inte är säkert eller ens troligt, så funderar ju jag som långtidsammare om det har med amningen att göra. Ofta sinar mjölken under graviditeten. Kanske ville de inte äta annan mat, var allergiska (celaki?) och fick inte behålla tillräckligt med näring eller så blev de sjuka lättare när antikropparna från mamman försvann. Det är självklart omöjligt att veta, men jag kan inte låta bli att fundera.

Jag tyckte att det såg ut som om familjen flyttade till Domkyrkoförsamlingen 1850. Men där hittade jag dem inte, eller rättare sagt jag hittade inte ens vilka böcker jag skulle leta i. Det fanns varken inflyttningslängd eller husförhörslängd att leta i. Jag frågade i Släktforskningsgruppen på Facebook, men där hann ingen hjälpa mig med mer än uppmuntran innan jag hittade dem själv! De fanns kvar i Hospitalsförsamlingen, på ”Danske Wägen”.

Göteborgs Hospitalförsamling (O, P) AI:2 (1846-1868) Bild 86 / sid 80

Där hittar jag tre döttrar till! Ett tvillingpar och en liten med nästan samma namn som en bortgången storasyster.

I dödboken ser det ännu mer tragiskt ut. Där blir det så tydligt hur tätt barnen dör. Fyra av dem finns med på samma sida i dödboken. Jag har markerat dem, men jag ber om ursäkt för hur oraka linjerna är. Får öva på det!

Över sommaren 1853 har de fyra döttrar, sen mister de dem en efter en 1853, 1854, 1856, 1857 (flicka född 1855), 1858! Sen mister de en tös till innan Carl Landgren föds. Då är Maria 42 år gammal. Jag har svårt att tänka mig att hon trodde att han skulle bli vuxen, men jag vill tro att hon hoppades – för då blev hennes förhoppningar besannade! Glädjen över att Carl fick leva ett långt liv och fick stor familj måste ju ha varit stor!

Hela syskonskaran: Alfred, Alfred, Maria, Anna Britta, Sofia Josefina, Carolina Wilhelmina, Anna Britta Hedvig, Sofia Josefina och Carl.

Åtta barn föds och dör innan min anfader Carl Landgren föds. Åtta. Det visar hur otroligt skör min livslinje är – om han dött ung, som alla sina syskon, så hade jag inte funnits! Det gäller ju alla våra anor, men det blir så otroligt tydligt när man ser det så här!

Detta visar också hur hög barnadödligheten varit för inte så jätte längesen här i Sverige. I vårt fina Göteborg. Man förstår att omständigheterna måste varit svåra. Jag vet inget om hur Andreas var som person, bara att han dog i cancer 63 år gammal. Maria levde som änka i 30 år efter det. Hon måste ha haft en otrolig drivkraft som efter alla svåra år skapa sig ett liv för sig och sin son och göra något gott (i dubbel bemärkelse) för sin nya hemstad!

Hoppas att du gillar denna typ av berättelse! Önskar att jag hade haft någon bild på Maria, men om det finns någon bevarad så finns den tyvärr inte här. Hoppas kunna hitta någon, nån dag!

Allt gott!

Lisa

Oj va tyst det blev här på bloggen i vecka! Barnen var här och när de somnade fanns ingen ork att skriva intressanta inlägg om släktforskning eller företagande. Så är det i livet ibland! Man vill mycket och tankarna på bloggen och tankarna om att starta företag snurrar nästan hela tiden (förutom när man tänker på vinterskor och kriget i Syrien). Luncherna på jobbet blir mindre sociala för man sitter och läser mail och annat inspirerande från andra bloggare och företagare. Men det är spännande! Jag ser verkligen fram emot att ta steget in i att bli egenföretagare och göra det jag vet att jag är bra på – att blogga och släktforska!

Jag går massor med kurser online och lyssnar på webinars – hur ska man maila bättre, välja produktidéer, planera en företagsstart, jobba med sociala medier?

Jag var även på en workshop på Dalarnas Science Park om att pitcha idéer. Det var jätteintressant! Jag kommer kanske inte jobba med dem i framtiden eftersom jag inte ser framför mig något stort imperium, men det var väldigt bra att bli påmind om att ha fokus på kunden och kundens problem och hur jag kan lösa dem. Det är ju det som är huvudsyftet med ett företag, men så ofta fastnar jag i att fundera på hur det ska funka för mig. Självklart måste det ju funka för mig för att jag ska kunna göra ett bra jobb, men samtidigt måste ju kunden vara fokus. Det är väl lite som hönan och ägget – båda måste komma sist! 😉

Hoppas att du har det bra i höstmörkret! Lovar att det kommer mer bra här i veckan! Maillistan är också på gång, hör av dig om du vill vara med från början!

Allt gott!

Lisa

Timglas

För några dagar sen tog jag kontakt med min kusins dotter för att fråga om hon vill veta mer om min släktforskning. Det ville hon gärna till min stora glädje (och många andra släktingar också för den delen!) 🙂

Jag ville ge henne en ide om hur hennes släktträd så jag gick in i det gratisprogram som jag använder för släktforskning som heter Gramps. Det gör fina släkttavlor som ger en bra översikt. Särskilt gillar jag det som kallas timglas. Det visar en centrumperson och dess anor och avkomlingar. Alltså både mormors mormor och sonens barnbarn, i samma bild. När jag gjorde det för min kusins barnbarn så fick inte alla generationer bakåt plats, bara 15 av 18…

Därför vände jag på det och la en anfader som hette Anders Helgesson Brun som centrumperson. Han levde 1600-1671 och var kyrkoherde i Myckleby på Orust i 45 år! Då fick jag med alla anor bakåt, och ända fram till min kusins dotter.

Men det var inte det enda stora med att se den bilden, för den visar också hur nära släkt min mormor och farmor var! Mormor var nämligen farmors mormors morfars morfars farmors brors dotterdotters sonsons sonsons dotterdotter! Det är så häftigt att se det på bilden!

Jag är väldigt medveten om att det fattas mycket i denna bild. Vet att flera grenar saknas, och nej, det är inte meningen att ni ska kunna läsa vad det står på bilden eftersom den innehåller namn på nu levande personer…

Allt gott!

Lisa

Var kommer du ifrån? Vilka historier finns i din släkt? Var bodde farmor under andra världskriget? Vad jobbade mormors far med? Finns det mördare i släkten?

Vi har alla olika frågor om vår släkts förflutna. En del vill bygga ett så stort träd som möjligt, se hur långt tillbaka de kan komma. Andra är mer intresserade av husen och trakten där släktingarna bodde, eller varför inte det hus de bor i just nu?

Jag har släktforskat sen jag var barn och vill hjälpa dig att göra det samma! Läs mer på sidan om hur jag kan hjälpa dig och anmäl dig till nyhetsbrevet så skickar jag regelbundet mer information om hur du kan gräva vidare.

Allt gott!

En kompis kompis

Jag minns inte hur det började, men i helgen skickade en kompis lite uppgifter om en kompis till henne som kommer från samma by som min morfar och undrade om vi var släkt. Hon skrev att kompisens farfar var med i Missionskyrkan i byn, precis som min morfars släkt.

Jag försökte gå bakåt från kompisen, men hittade inte hennes farfar. Började istället leta efter hennes efternamn i min släkt. Hittar det på kusiner till min morfars mamma. Börjar gräva på ett sidospår (släktforskning i ett nötskal!) och hittade den fina bilden till detta inlägg.

Västra Frölunda (O) AIIa:8 (1925-1933) Bild 43 / sid 339 Från Arkiv Digital
Utrag ur församlingsbok. Källa: Västra Frölunda (O) AIIa:8 (1925-1933) Bild 43 / sid 339, Arkiv Digital

Gustaf Adolf Zackrisson hade flyttat runt hela sitt vuxna liv. Gamlestan, Örgryte, Oskar Fredrik, Karl Johans församlingar i Göteborg, ända tills de landar på Karlslund i Grimmered, Västra Frölunda. Det känns som om de andas ut när de kommer dit i april 1918. Det går inte att se hur länge de bor i Karlslund, men åtminstone till 1934, i femton år. Så länge har han inte bott på ett ställe sen han var barn.
Han är gift med Josefina, inflyttad till stan från Fotskäl och de har tre barn. Länge letade jag efter fler barn, det kändes ovanligt att familjen var så liten. I äldre generationer var ju ofta barnaskarorna större. Sen slog det mig att min egen farmor som växte upp samtidigt i samma område bara hade en bror.

Jag vill tro att familjen blev lycklig där, och får leta vidare efter en koppling till kompisens kompis en annan gång!

Allt gott!

Lisa

PS: Om man tittar noga på bilden så finns det en ”gullig” detalj. Gustaf Adolf står inte längre som Chafför utan som ”bilförare”! 🙂 Även sonen Karl Helmer har detta yrke. Man kan undra vad de gjorde och hur många som kör minst lika långt varje dag nuförtiden? DS.

Jag har en förhoppning om att bli professionell släktforskare. Även om jag forskat i över tjugofem år så är det en utmaning att veta hur man ska prissätta sina tjänster.

För att komma fram till det frågade jag en vän om jag får använda hennes släkt i ett pilotfall. Jag tänker kolla hur lång tid det tar att följa tre respektive fem generationer bakåt i folkräkningar och kyrkböcker, och transkriberingar av bouppteckningar för anfäder och anmödrar. Kanske även gå framåt från tredje, fjärde och femte generationen.

Vännen blev glad och vill gärna att. Jag forskar på hennes familj. Det visade sig att hennes mamma forskat en del så det ska bli spännande att se om vi hittar samma saker!

Jag har skrivit om lagstiftningen kring att publicera bilder förut, här.

Jag behöver kolla lagstiftningen mer. Texten på Sveriges fotografers förbund känns otydlig. Den innehåller två negationer och jag förstår det som om man behöver alla arvingars tillstånd för att publicera en porträttbild, vilket ju mer jag tänker på det låter orimligt. Jag måste kolla lagstiftningen helt enkelt!

Blev inte klokare på att läsa igenom allt som stod om samtycke i upphovsrättslagen, (trots att det nämndes 19 gånger) men det kanske har med min trötthet att göra. Frågan är hur man ska gå vidare med det här? Fråga Fotograferna eller göra som alla andra och publicera?

För att ändå få med någon bild i dessa inlägg tar jag med en bild jag vet att man får använda. Den ligger nämligen på Wikimedia Commons och jag har tagit med all information man behöver för att vara laglig. Wild Flowers of New York (1918) photographic apparatus WFNY-000

Den visar fotograf och berättar att verket kallas ”Wild Flowers of New York” och togs 1918, året innan bilden jag skulle vilja lägga upp, men den följetongen fortsätter.

Frågan om när man får ta kort och vilka bilder man får använda är något som ofta kommer upp i släktforskar kretsar. Vilka bilder får man använda i sina register, på hemsidor och publikationer som böcker och tidningar?

Det är inte helt enkelt, men Svenska fotografers förbund har förklarat det tydligt på denna sida: Tio frågor om lag och rätt.

Jag fick tänka efter ordentligt vad det är som gäller för de bilder jag skulle vilja publicera. Kan jag lägga upp en bebisbild på min morfar? Han sitter i en kolt på ett fårskinn i en fin stol som nog var gammal redan då.

Låt oss reda ut detta enligt sidan från Svenska fotografers riksförbund:

Enligt upphovsrättslagen är fotografier indelade i två kategorier; fotografiska verk (1 § upphovsrättslagen) och fotografiska bilder (49a § upphovsrättslagen). Fotografiska verk är i första hand skapade av professionella fotografer och upphovsrättsligt skyddade verk som är likställda med andra bildkonstverk. Fotografiska bilder är det som återfinns i semester- eller familjealbum och är skyddade i upphovsrättslagen i något mer begränsad omfattning.
Vilken kategori faller ”min” bild in under?
Den är tagen av en fotograf – Atelier Viberg, Redbergslid, Göteborg – så därför bör den falla in under kategorin fotografiska verk.

Behövs det samtycke från avbildade personer?
Ja, om personen i fråga lever, men samtycke krävs inte av efterlevande om personen på bilden är avliden, såvida det inte handlar om beställd porträttbild.

Hm, där var det värre, morfar gick bort 1997, så honom kan jag inte fråga, men eftersom det är en porträttbild, måste jag då ha tillstånd från alla efterlevande? I detta fall är det bara jag och min bror så det är inte så svårt, men jag har en annan bild på morfars far med ursprungsfamilj som jag väldigt gärna vill skriva om, men det kommer ta väldigt lång tid att få tag på alla 8 syskons efterlevande…

Vad gäller för användning av äldre fotografier?
Vid användning av bilder som tagits innan år 1969 och som inte har vetenskapligt eller konstnärligt värde krävs inget tillstånd från fotografen längre. Gällande skyddstid för fotografiska verk är 70 år efter fotografens död och för fotografiska bilder 50 år från det år bilden togs.

Okej, så eftersom bilden är 100 år och 7 månader gammal (enligt text på baksidan) så bör fotografen vara avliden. För säkerhets skull så googlar jag ”Vibergs Fotoatelier”, men det var inte så lätt som jag trodde att hitta tydlig information. Vad jag kan hitta är att de hade verksamhet i ett hus som revs 1931 och som låg på den plats där biografen Flamman sen byggdes och där Finska Pingstkyrkan nu ligger (där var jag några gånger som tonåring!). På en annan sida står det att de var aktiva på 1940-50-tal. Det säger ju mig inte helt mycket, men jag vet inte vad mer man kan göra om man inte ens har ett förnamn på fotografen. Kanske kan man kolla i folkräkningar? Nja, den enda fotograf Viberg jag hittar är Viberg, Gereon Alexander, f. 1882 i Linköping , boende i Eksjö 1910. Känns inte som den jag söker. Hittar ingen i varken 1930 eller 1940. Men 1950 hittar jag paret Jonas Vilhelm och Sigfrida Natalia Viberg, båda fotografer, boendes i Redbergslid! (Och Sigfrida kommer från samma församling som min mormors morfars föräldrar!) Så nu behöver jag alltså ta reda på när de dog. Kan gravar.se vara behjälplig? Nix, de har inget från Göteborg. Svenskagravar.se då? Ja, där hittar jag dem! Jonas gick bort 1961 och Sigfrida 1968. Jag är inte helt bra på matte, men ser att det är lite drygt 50 år sedan hon dog, inte 70 år. Betyder det då att jag inte kan publicera bilden? Men varför finns det då många bilder från just denna fotograf här?

Hm, jag hade verkligen tänkt lägga ut den, men jag får nog fortsätta fundera innan jag lägger ut den söta bilden på morfar…
En person i Facebook gruppen där jag hittade länken tycker att man inte bör behöva samtycke av alla anhöriga, men vad nån tycker och vad lagen säger är ju inte samma sak… Jag får nog kolla vidare i lagtexten.

Det var verkligen en intressant läsning att läsa den släktkrönika min mormors morbror skrev 1963!

Det var både en berättelse om det han hört sina föräldrar berätta och ett tidsdokument över honom och hans människosyn. Han hyllade dygdiga kvinnor, men de som inte växt upp på en gård hade han inte mycket för, de var inte kapabla till mycket gott enligt honom. Det känns inte roligt att läsa, och det är svårt att veta hur mycket särskilt en kvinna hade för del i att hennes man söp bort gården. Mannen hade nog störst ansvar själv, om du frågar mig… Hennes bröder räddade dem i alla fall och köpte en ny, om än mindre gård, åt dem.

Eftersom min mormors morfar Anders Kihlman var sadelmakare på Göteborgs hästspårvagnar så googlade jag lite för att se om det stod något mer om hur hans liv kan ha varit. Jag hittade då en artikel av Rolf Simonsson där han skriver om hästspårvagnarna i Göteborg. Han nämner då att det år 1900 (när Anders jobbade där) bara fanns en sadelmakare! Det bör ju betyda att han har gjort alla seldon som eventuellt finns bevarade! En hisnande tanke!

Jag har besökt spårvagnsmuseet och vet att jag sett och fotat en hästspårvagn, men minns inte om det var några seldon med den eller ej. Googlade bilder och hittade bl.a. den för detta inlägg och ser där att det verkar vara så som Anders son Gustaf beskrev – varje seldon var utformat individuellt för att passa just den hästen! Ett fantastiskt hantverk! Vore så roligt att se något han gjort!

Helt otroligt!

Blev för några dagar sedan medlem i en Facebookgrupp som heter ”Släktforskarnas släktböcker” en grupp för alla oss som har eller hoppas kunna skriva en släktbok. Idag sökte jag i gruppen för att se om någon skrivit någonting om min släkt. Det hittade jag ingen som gjort, men jag hittade ett välkänt släktnamn – Kihlman – som jag skrivit om de senaste dagarna!

Det finns flera släkter Kihlman, så jag tog ingenting för givet utan skickade ett meddelande med en fråga var hennes namn kom ifrån. Jag har skickat liknande meddelanden förr utan att få svar så jag tänkte inte så mycket på det.

Men det tog bara nån timme innan svaret kom – jo, hon härstammade också från Tjuvkil precis som jag, och från Mårten Kihlman! Men hon är på semester och bad att få återkomma.

Wow!

Mårten Kihlman var min mm mf ff ff, alltså min mormors mors farfars farfar!

Men jag kunde inte hålla mig till helgen utan forskade fram hur vi är släkt med hjälp av ArkivDigital. Först med folkräkningarna 1985, 1960 och 1940 för att hitta hennes farfar. Därifrån gick jag till föddeböcker och husförhörslängder i Västerlanda församling tills jag hittade vår gemensamma nämnare – Nikolaus Kihlman född sent 1700-tal.

Så spännande!

På bilden syns det hur jag kladdade upp hennes släktträd för att kunna jämföra det med mitt.